Looking North

För första gången i mitt liv har jag vart på akuten. Jag tyckte inte egentligen att det var så väldigt akut, men efter att ha ringt till universitetets sjukhusdel och blivit tillsagd att åka till akuten var det bara att bita i det sura äpplet. Jag har hört om folk som suttit på akuten i timtal innan de blivit tillsedda, och om folk som åker in med problem som inte är akuta över huvudtaget.

Så vad var det för skada jag dragit på mig? Stekpanna… på låret… medan jag höll på att steka korv… Runt tio/halv elva på förmiddagen kände jag mig som en snäll flickvän och bestämde mig för att laga mig själv och Ross frukost i form av en korv och ägg macka var. Det hela började bra, men just som jag var klar med att steka upp korvarna lyckades jag välta stekpannan från spisen, med korvar och stekfett fortfarande i. Jag fångade stekpannan, med låret. Stekpannan nästan studsade från mitt ben. Jag var hemma hos Ross och hans huskamrat var snabb med att leta fram något kallt att trycka mot låret (frysta grönsaker). Ross lagade det sista av min frukost medan jag satt och kände mig lite klumpig. När jag kollade hur mitt lår såg ut under grönsakerna hade jag ett stort rött område på framsidan av låret med en spräckt blåsa och lite bubblig hud. Runt en och en halv timme efter min lilla olycka bestämdes det att jag borde ringa en doktor för att kolla vad jag borde göra och blev tillsagd att åka till akuten och få min skada tillsedd. Satte gladpack över skadan och gav mig av till akuten. Jag spenderade ett par timmar på akuten, fick det tillsett och det visade sig vara en ytlig brännskada. Jag ska få det kollat igen om ett par dagar, men allt är väl.

Long time no see… Det var ett tag sedan jag sist bloggade. Det har ändå inte hänt särskilt mycket. Jag har spenderat det mesta av min tid med att vara dänkt i pluggande. Andra universitetsåret är mycket tyngre än första. Jag har räknat ut att jag förra veckan pluggade i över 50 timmar (föreläsningar medräknade), men det var på grund av att jag hade två inlämningar. Den här veckan tänkte jag satsa på 40 timmars pluggande, en full arbetsvecka. Problemet med att vara student är att alla de där reglerna gällande en arbetsveckas längd inte tycks gälla, det går väldigt upp och ner hur mycket arbete som krävs. Ibland räcker det med att bara gå på föreläsningar och plugga några timmar utanför, ibland krävs natt och dag plugg. Ett annat problem är pauser och mat. Om jag sitter hemma och plugga får jag mycket mindre gjort, delvis på grund av att min bärbara dator inte klarar alla program jag behöver men till stor del av att det är så lätt att ta för många pauser. Nackdelen med att plugga på universitetet är att jag ibland helt glömmer pauser, inklusive matpauser. Det har hänt ganska ofta att jag glömmer bort att äta lunch, inte bra… Jag har åtminstone fått betalt för mitt slit, jag fick i fredags mitt betyg på en inlämning jag gjorde i slutet av förra terminen: A-. Förhoppningsvis blir det mitt betyg i hela den kursen.

En fördel med att vara student är att man träffar många nya vänner och ens nya vänner har vänner. Ens bekantskapskrets växer och växer. I helgen var Ross kompis Ally och hälsade på vilket innebar att vi gick ut till ett par pubbar. När vi promenerade hemåt var det under sång och skratt och med ett pladask. Lyckligtvis var det inte jag som föll pladask i leran. Dagen efter var det till att lata sig, men på söndagen blev det att återgå till pluggande. Nej, nu ska jag iväg till universitetet. Pluggande är ett heltidsjobb.

Oj, har varit tillbaka i Derby i nästan en vecka nu utan att skriva något. Det var skönt att komma hem till Sverige över jul och nyår, men det var också skönt att återvända till Derby. Flygturen från Arlanda till Heathrow gick lätt, att ta sig från Heathrow till tågstationen gick lätt och sedan var det bara att vänta på tåget. Jag hade räknat med förseningar när jag bokade tågbiljetten så nu fick jag vänta ett par timmar på mitt tåg. I sådana stunder är det alltid bra att ha en bok. Tåget kom när det skulle och jag anlände i Derby när jag skulle. Ross mötte mig vid tågstationen och vi tog en taxi till min lägenhet. Taxi i Derby är mycket billigare och har man packning är det skönt att inte åka buss. Sedan jag kom tillbaka till Derby har jag inte haft någon kväll för mig själv. Kompisar har anlänt hipp som happ och velat mötas upp. Det har varit ett flertal filmkvällar, och ett par pubbkvällar. Ikväll är det ut för att fira en kompis som fyllde år över jul. Kanske att jag får en lugn kväll imorgon kväll…

Dagtid har varit lite lugnare, men måndag till och med onsdag spenderade jag med plugg, på måndag sätter pluggandet igång igen (inte föreläsningar men ett grupprojekt). Nu hoppas jag på en trevlig och avslappnad helg innan det är dags att tänka på plugg.

Derby har klarat sig undan snö, stormens öga. Resten av England har varierande mängder av snö. Bristol har tillräckligt med snö för att folk ska kunna åka långfärdsskidor genom stan och den stora motorvägen är väldigt isig (engelsmännen har inte vinterdäck så de är körda). I London är det runt 5 cm och Heathrow och Gatwick har stängt, patetiskt. Visst kan jag förstå att några flyg ställs in, men att stänga flygplatserna? Det värsta är att jag inte hade den informationen när jag lämnade Derby i morse. Jag visste att det fanns risk för förseningar och att flyg blev inställda, men hela flygplatsen?! Jag kollade innan jag åkte och då var läget fint, under resan till London meddelade pappa mig om att mitt flyg var inställt. Nåväl tänkte jag, det borde finnas ett ersättningsflyg senare. Väl I London upptäckte jag kaoset. Det var inte bara flyg och vägar som krånglade. Tågstationen var fylld med folk som väntade på sena tåg eller fått sina tåg inställda, detta inkluderar folk på väg till Frankrike via EuroStars tåg under Engelska kanalen. Det var smockfyllt och folk rörde sig ologiskt, hela tiden i vägen. Tunnelbanan var inte direkt bättre. Det var medan jag satt på tunnelbanan jag meddelades om att Heathrow var stängt. Utan täckning kunde jag inte kolla vad jag borde göra så jag vände om, åkte tillbaka till tågstationen jag kom från och försökte ringa Heathrow, inget svar… Jag ringde hem och pappa försökte klura ut vad jag borde göra. Det slutade med att jag tog tåget tillbaka till Derby. Att skrapa ihop pengar till tågbiljett var problematiskt (behövde plocka från både svenska och brittiska korten) då jag har det mesta av mina pengar på ett konto som inte är kopplat till något kort. Jag fick i alla fall tag på biljett och tog mig ombord rätt tåg, men tåget var överfyllt då folk från ett annat tåg blev tillsagda att at tåget jag tog eftersom deras ställdes in. Tåget var överfyllt och folk trängdes i gången. Tåget blev försenat, men nu är jag i Derby. Jag tar flyget hem på onsdag istället.

Halloween: en ursäkt för barn och vuxna att klä ut sig, äta godis och ha det skoj. Som liten klädde jag ut mig och gick ut och knackade dörr (bus eller godis?). I år klädde jag ut mig och gick på fest, 2 gånger denna vecka. Den första festen var i tisdags hemma hos en av Ross kurskamrater och jag fick öra om det i sista stund. Med lite hjälp fixade jag dock en passande utklädnad: död. Jag är mycket imponerad av hur min kompis sminkade mig. Den andra festen tog plats igår hemma hos några vänner.  Denna fest var jag beredd på och hade tid att fixa en genomtänkt utklädnad. Efter att ha köpt ett billigt lakan, vit ansiktsfärg och en plastlie hade jag allt jag behövde för att klä ut mig till Döden. Det tog lite pyssel att få lakanet att bli en passande kåpa. Kåpan i kombination med ansiktsfärgen gav bättre resultat än väntat, jag såg tydligen läskig ut.

Igår hände även annat än en halloweenfest: min första arbetsdag. Jag arbetade fyra timmar och nästa lördag har jag mitt andra skift. Jag var satt på att hjälpa kunder ute i affären och se till att det såg snyggt ut eftersom jag inte har fått någon kassaträning än. Jag hade faktiskt rätt roligt, men det kan bero på arbetskamraterna som var mycket trevliga.

I fredags var jag i Nottingham för att gå på spelfestival. Den var mindre än jag väntat mig, men fortfarande intressant. Jag vet nu en hel del om Xbox Kinect (Xbox rörelsekontrollsystem).

Oj vad tiden går. Mitten av oktober har passerats och Halloween närmar sig. Jag har haft fullt upp med pluggande och vänner. Jag har för tillfället 3 projekt rullande. I ämnet Applied Game Art Development håller jag för tillfället på med ett grupparbete som går ut på att designa ett spel (utan programmeringsdelen), jag har fått äran att designa karaktärerna för vår lilla spelidé. I Games Design and Modelling håller jag på att skapa en annan karaktär och i Professional Studies for Games Artists 2 håller jag på med ännu ett grupparbete som går ut på att hitta på ett spel (men här är fokusen inte på det grafiska) där jag är satt på karaktärsdesign. Anledningen att jag har sådan fokus på karaktärer är för att det är karaktärer jag är mest intresserad av. Jag har spenderat mycket tid på att forska kring möjliga och rimliga designer. Jag har även skissat, presenterat och skrivit i projektbloggar osv. För att ha något att roa mig med i min lägenhet bortsett från pluggande så skaffade jag mig att PS3, begagnat, men ändå tillräckligt dyrt för att få bli årets stora köp, inga andra dyra manicker på ett bra tag.

Jag har äntligen fått jobb. Jag är tillfälligt anställd i affären Gamestation. Jag har inget bestämt antal timmar, men det borde bli några timmar i veckan åtminstone.  Min första lön kommer den 5e november.

Många har undrat hur det kommer sig att jag har så mycket tid ledig, sanningen är den att jag inte har den tiden ledig. Jag läser ett flertal kurser samtidigt och har i varje kurs runt tre timmar schemalagda föreläsningar. Kanske inte så mycket föreläsningstid, men utöver den schemalagda tiden förväntas vi spendera 9 timmar till per kurs på studier. För tillfället läser jag 4 kurser, vilket ger mig 12 timmar schemalagd tid och 36 timmar icke schemalagd tid vilket ger mig 48 timmars studier per vecka. Och längden på loven? Jag förväntas studera under det mesta av dem. Nu låter det inte som om jag har fullt lika mycket ledigt längre, eller hur?

Igår firade jag och Ross vår ettårsdag tillsammans. Ett år sedan vi startade vårt förhållande, en viktig dag. Vi hade båda föreläsningar på morgonen, men resten av dagen spenderade vi tillsammans. Vi promenerade in till centrum där Ross hade en överraskning. Han tog mig till en nallebjörnsaffär. Jag fick välja min egen nallebjörn, hur mjuk den skulle vara och döpa den.  Mitt val var en krammjuk panda jag döpte Bumblebear, väldigt söt. Min present till Ross var en Zippo tändare, om han ändå ska röka är det lika bra att han har en ordentlig tändare. Inne i centrum såg vi även till att fika och promenera runt hand i hand. På kvällen klädde vi upp oss och gick ut för att äta mat på en fransk restaurang. Allt var romantiskt och mysigt, så som det ska vara.

Okej, nu har terminen äntligen börjat, vanliga föreläsningar sätter igång nästa vecka. Jag kan knappt bärga mig, jag ser fram emot att få lära mig mer.  Mer tecknande och mer datorlekande är vad jag vill ha och kommer få.

Idag pallrade jag mig iväg till närmsta simhall för att simma bort ryggont och lathet.  Tack vare mitt studentkort fick jag rabatt; billigt, nyttigt och roligt. Simning är en bra aktivitet om man inte är så förtjust i jogging, men fortfarande vill ha ett billigt sätt att hålla sig i form. Det är också ett bra sätt att rehabilitera sig. Mitt ryggont har ny minskat ordentligt och jag har en kompis här som för ett år sedan skadade sina lungor (hon har fortfarande vissa bekymmer), hon blev tipsad av sin läkare om att simma för att återuppbygga viss muskulatur. Studenter har ofta dålig kost och rör sig för lite, därför har jag många vänner som tycks bli sjuka var och varannan minut (dryckeskulturen bland studenter hjälper nog inte). Många av dem har bestämt sig för att denna termin äta bättre och röra sig mer. Simning är definitivt ett bra sätt att röra sig på. De flesta har badkläder så ingen extra utrustning behövs. Medan man simmar känner man inte samma trötthet man känner medan man springer (gäller i alla fall för mig) och man arbetar med hela kroppen, inte bara en del.

Jag satt där framför min bärbara dator och surfade runt på nätet, plötsligt dök ett felmeddelande upp, ett felmeddelande med ett förfärligt meddelande. Min dator hade drabbats av ett virus, ett trojanskt virus. Panik, panik och ännu mer panik, en vecka utan laptop, förtvivlan över filer som kunnat gå förlorade innan jag fann en lösning. Idag såg jag till att köpa en extern hårddisk att lägga mina filer på (en extern hårddisk var någonting jag behövde hursomhelst). Efter att ha överfört mina filer följde jag instruktioner hämtade från internet för att återställa min dator till originaltillstånd. Datorn startade och allt var bra, men för säkerhets skull körde jag en systemåterställning till den 15 augusti . Mitt virusprogram fungerade inte, men efter en åternerladdning av programmet var allt väl igen. Nu har jag min dator och allt är väl igen.

Under helgen var jag återigen i Bristol, denna gång för att fira Ross födelsedag. Efter ett par kvällar ute i Bristol och Ross födelsedag var det dags att återvända till Derby och väntan på att föreläsningarna ska börja igen.

En vecka sen senaste inlägget och inte mycket har hänt. Jag har spenderat det mesta av min tid med Ross och de få av mina vänner som är i Derby för tillfället. Mycket tid har spenderats framför Ross TV, men igår blev det variation i tillvaron. Vädret var vackert, solen sken och himlen var blå. Jag Ross och en kompis tog en promenad i den närliggande parken, doppade fötterna i vattendraget som rinner genom Derby (inte en flod, men inte en bäck heller) och åt glass. Vi fortsatte promenaden i en slumpad riktning och hamnade… mitt i ingenstans. Plötsligt var vi omgivna av fält, staden var borta. Inga förorter, ingen varning om att här tar stad slut och vischan börjar. Vi promenerad tills vi kom till en liten ”by”, lite väl nära Derby för att vara en helt ny ort. Vi letad oss till ett hotell med en pubb öppen för allmänheten och drack ett glas öl innan vi påbörjade resan hemåt, med buss… Inte långt efter att vi klev på bussen var vi tillbaka inne i Derby.

Senare på vällen gick vi på gratis filmvisning. Ett antal amatörkortfilmer visades, en del bättre än andra. Gratis nöje är bra nöje.

Var i helgen i Bristol. Efter lång bussresa möttes vi på Bristol busstation av Ross föräldrar som skjutsade oss hem till ett par av Ross vänner. Dessa två vänner hade fest och vi var inbjudna. Det var timtal av umgänge innan Ross runt klockan 1-2 nästan stupade av trötthet (han hade gått upp vid 4 tiden på morgonen) och jag kände mig också trött. Vi tog en taxi hem till Ross föräldrar. Dagen därpå spenderade vi med att mestadels sitta i solen och prata med Ross familj. Vi fick också brittisk söndagsmiddag, en mysig tradition. Finns det i Sverige?

På måndagen åkte vi hem, jag och Ross gick ut och åt pubbmiddag och hyrde sedan ett par filmer att se med kompisarna; den animerade filmen Nine och svenska filmen Män som hatar kvinnor. Båda filmerna var fantastiska.

Igår, tisdags, tog jag mig tillbaka till min lägenhet bara för att upptäcka att min toalett ännu inte har blivit reparerad. Jag ringde och klagade, men vet inte om det hjälpte. Får se hur det går idag.

Nu ska jag iväg på äventyr till Nottingham.  Äventyret i fråga är dock inte såmycket äventyr Jag ska åka dit ör att fixa mitt Natural Insurance Nummer.

Min toalett läcker… Det droppar från röret på toalettens baksida, som tur är ska det bli fixat under helgen medan jag ändåska vara i Bristol. Jag och Ross ska åka till Bristolför att hälsa på hans familj oc vänner under helge, vi är tillbaka i Derby på måndag. På måndag får jag även veta hur det gick för mig under dagens intervju med GameStation. Jag har redan fått ett nej från McDonalds, känns inte bra. Är tydligen inte tillräckligt bra för McDonalds…