Looking North

Jag gråter inte ofta. Detta är om man inte räknar med till filmer och böcker. Ge mig en välskriven bok med en sorglig scen och tårarna forsar nerför kinderna. På samma sätt kan böcker få mig att fnittra hejdlöst eller blänga på orden som om jag kunde skada korkade karaktärer genom det. Det är troligtvis väldigt underhållande att se mig läsa. Filmer liksom böcker kan få mig att reagera starkt. Det händer inte till varje film, men ibland kan jag inte hejda tårflödet. Jag grät första gången jag såg Titanic, jag grät första gången jag såg Braveheart. Jag har gråtit till V för Vendetta, American History X, Passion of the Christ, Lejonkungen m.m. Ikväll (inatt) har jag ännu en film att lägga till min evigt växande lista av filmer som fått mig att gråta... Seven. Helt fantastisk film, men mestadels inte tårframkallande. Det fanns dock en scen där jag inte kunde hindra tårarna. Jag kastade några snabba blickar för att se hur de andra i rummet reagerade... Jag var den enda som grät. Kanske är det för att jag är patetisk, eller så har jag större förmåga att leva mig in i filmer än de flesta. Det kan också vara för att det är just den här typen av scener som rör mig mest. Jag tänker inte avslöja vad som hände med tanke på att alla kanske inte sett den än. Alla borde se den. Brad Pitt, Morgan Freeman och Kevin Spacey i samma film kan inte vara fel.

Jaha, ännu en vecka har gått och vad har skett? Inte särsksillt mycket. Jag har dock lärt mig att tvättmaskiner är av ondo och att saker i studentboenden är av dålig kvalité. Det är kanske fel att säga att jag lärt mig dessa saker, jag har egentligen bara återupplevt dem. För ungefär en vecka sedan var det extremt kallt så Ross stängde fönstret. Fönstret stängdes, handtaget flög av. Metallen som sammanfogade fönstret och handtaget bröts av. Dålig kvalité. En av mina rumskamrater lyckades även dra sin garderobsdörr från garderoben, en annan har ett trasigt fönster, min ena lampa blinkar och Ross spis och ugn behöver tändas manuellt med tändare. Sedan är det tvättmaskinerna... Man betalar med mynt för att använda dem. Dock fungerar inte alla mynt så det är alltid en väldig massa krångel med att växla till sig rätt mynt. Sedan var tvättrummet stängt under fyra dagar nyligen så om vi ville tvätta fick vi pallra iväg till ett av de andra studentboenden. Knappast att jag tänkte göra det så när tvättrummet öppnades igen fyllde jag en av maskinerna med i princip alla mina kläder, handdukar och lakan. Sedan började maskinen krångla. Först vägrade den acceptera mina mynt, sedan fastnade mynten och när maskinen väl fungerade bestämde den sig för att det var roligt att ta en paus när min tvätt nästan var klar. Jag hade dock mer tur än andra, min maskin blev i alla fall så småningom klar. En annan tvättmaskin stannade helt och tjejen som använde den fick vänta länge innan hon fick tillbaka sin tvätt (efter mycket krångel).

Sen finns det annat som inte är helt underbart med studentrum. Pulverkaffe... Nu har jag dock löst detta problem genam att köpa en extremt billig kaffebryggare (7.99 pund). Trotts krångel så tycker jag om att bo här, speciellt nu när jag har riktigt kaffe...

Ännu en vecka har gått. Trotts att jag saknar alla där hemma har jag ännu inte drabbats av hemlängtan. Jag tycker om England, jag tycker om Derby. Trotts att jag är storstadsbarn så räcker Derby till. Det är ingen stor stad, men inte heller är det en liten by. Jag trivs här, men det kan bero på människorna. Tydligen är Derby en lugn stad och trevlig stad, jämfört med de platser mina vänner kommer ifrån åtminstone. Jag kan nog håla med, men det är en väldig massa studenter här. Eftersom det finns så många studenter finns det även en väldig massa pubbar,klubbar och snabbmatsställen. Det innebär också att det finns ett flertal små budgetaffärer med skräp. Jag älskar det.

I tisdags var jag i London för att teckna i Brittiska museet. Att skicka en grupp 3D konstnärer till ett museum är smått underhållande. Alla var utrustade med kameror. Alla tog foton, de flesta av dessa foton var av golvet, brandalarm och annat som går att använda som texturer i modellering. Vi fick ett flertal frågande blickar av turisterna som faktiskt tog foton av verken. I helhet var det väldigt underhållande. Jag måste dock varna för att Tates (annat museum) gratisutställningar inte var något speciellt. Visst fanns det intressanta verk, men de kostande utställningarna verkade mycket intressantare.

I fredags var jag också på utflykt för att teckna, denna gång till ett sjukhus i Derby. Efter att ha hittat till sjukhuset fick vi en säkerhetsföreläsning. Inga kameror och öppna inte stängda dörrar. Öppna inte stängda dörrar... Tydligen fanns det polishundar och poliser med vapen bakom en del av dem. Efter säkerhetsförelsningen leddes vi till en övergiven del av sjukhuset. Det var som hämtat ur en zombiefilm ett zombiespel. Det var intressant att se, men rätt tråkigt att teckna. Jag har aldrig riktigt tyckt om att teckna rum och saker.

I helhet har det varit en väldigt intressant vecka, men med inslag av lugn emellanåt. Igår spenderade jag till exempel hela dagen med att rita, titta på film och leta intressanta bilder på nätet. En väldigt avslappnande dag, perfekt så här i slutet på veckan.

Så halloween är över, har varit över ett dygn nu. Halloween är över och det är något att sörja. Jag har haft en helt fantastisk halloween; utklädd till Ross (pojkvän). Enda egentliga nackdelen med denna utklädnad var arbetet med hårfärgen. Billig, sprejbar hårfärg som tvättas ut efter en tvätt. Det verkade bra när jag köpte den, sen gick det utför. Först och främst räckte den inte till allt mitt hår så jag vart endast delvos svarthårig, sen kletade den till mitt hår nått förskräckligt och färgade av sig på allt. Det värsta var ändå när jag skulle tvätta ur det. En tvätt? Visst, en tvätt med en halv shampooflaska och en väldig massa tid. Även när färgen försvunnit från håret var jag inte klar, min rygg var alldeles grå coh det var extremt jobbigt att tvätta ryggen ordentligt. Den hårfärgen använder jag inte igen.

Ser mest brunhårig ut, men tydligen liknar jag en yngre Ross. Självklart var jag inte den endasom klädde ut mig...

Som ni märker var Ross utklädd till tjej och resten av mina vänner här var utlädda till varierande saker. Mest och minst lyckat av alla utklädnader är nog spöket...

Utöver halloween har även annat viktigt hänt. I fredags firade jag och Ross att vi varit tillsammans i en månad. Han gav mig vin och choklad, sedan bjöd han mig på restaurang och bio. Det var väldigt mysigt. :)