Looking North

Oj, nu är jag 20 år gammal. Det börjar kännas som om åren går väldigt fort, samtidigt har det gått långsamt. Det känns som om det var länge sedan jag tog studenten även om det bara var för ett år sedan, men ändå kan jag se tillbaka på andra händelser vid samma tidpunkt eller tidigare och tycka att det känns som om det var igår. Jag kan se tillbaka på mitt år som nittonåring och tycka att mycket har förändrats, samtidigt finns det annat som är precis som förr.

När jag var yngre var varje födelsedag viktig och fick mig att känna mig äldre. Det var stor skillnad mellan att vara 12 och 13 år. Skillnaden mellan 19 och 20 känns inte så stor.  Åldern är inte längre lika viktig som den en gång var. Jag är 20 år gammal nu och får gå på Systemet, men jag känner ingen skillnad.

Jag har i alla fall fått presenter så nu har jag några fler ägodelar. Vad jag har fått är en kudde, kläder, 2 halsband, 2 par örhängen, blommor, färgpennor, textilpennor, skissblock, en kupong på en klippning och låtsastatueringar. Varför har jag nu fått låtsastatueringar? Jag funderar på att skaffa en tatuering och mamma tyckte att jag skulle pröva med låtsastatueringar först.

Blommorna kom som en överraskning. Jag satt i vardagsrummet när det ringde på dörren. Mikael öppnade och ropade på mig. I dörren stod ett blombud med en bukett blommor åt mig. Jag har aldrig fått blommor skickade till mig förut och blev med ens nyfiken. Vem kunde tänkas skicka blommor till mig? Det visade sig vara morbror Stefan och familj. En väldigt trevlig överraskning.

Tack för alla fina presenter och tack för alla grattulationer.

Jag är hemma och har varit det i över en vecka nu. På morgonen förra lördagen lämnade jag mitt rum i Derby, tog en taxi till tågstationen (för långt att gå med packning och inga bussar lagom nära) och satte mig på tåget. Efter några timmars tågresa och en tunnelbaneresa var jag på Heathrow, efter ett tag till satt jag i SASs lounge.  Loungen var underbar: gratis tilltugg, bekväma sittplatser och tillgång till internet. Flygresan var inte heller så tokig, men sedan var det bilresan hem: trafikstopp. Kom hem i alla fall och allt har vart bra sedan dess.

Har varit smått uttråkad då de flesta av mina vänner verkar vara upptagna hela tiden just nu, men förhoppningsvis blir fler lediga snart.

För någon vecka sedan fyllde en av mina vänner här 20 (Mole), hans linje hade fortfarande skrivningar kvar så han valde att skjuta upp firandet tills igår kväll. Han bjöd in de kompisar som fortfarande var kvar i Derby till sin korridor och sa åt alla att ta på sig shorts och ta med sig sin egen alkohol. Korridoren, hans kök och hans rum dekorerades med glowsticks och han gjorde i ordning en spellista för kvällen.  Vi hade tidigare varit på jakt efter Twister och inte hittat det så jag tillverkade en hemmagjord variant.  När det närmade sig dags för festens början samlades alla förutom Mole och en av hans vänner hemifrån i mitt kök, alla var utklädda (utan Moles vetskap) till… Mole. Han blev mycket förvånad när vi alla dök upp på en gång utklädda till honom.

Resten av kvällen var mycket lyckad.

Mole

En av mina vänner här sitter i rullstol. På grund av detta bor hon i en handikappanpassad lägenhet. En av hennes lägenhetskamrater var förra terminen inlagd på sjukhus för njursvikt och undergick dialys. Min kompis såg till at besöka henne ett flertal gånger, var extra hänsynsfull när hon kom tillbaka. Man kunde ju tro att flickan med dialys skulle vara åtminstone lite tacksam och visa lite hänsyn själv, men icke då. Min kompis har ett flertal gånger varit på sjukhus på grund av sitt funktionshinder. En gång efter att hon kom tillbaka efter ett sjukhusbesök började flickan med dialys skrika på henne och knuffade till henne. Man knuffar inte någon som sitter i rullstol, det gör man bara inte. Min kompis var något skärrad efteråt och pratade med den som var ansvarig för hennes studentboende. Då dialys flickans sjukdom hindrar vidare studier för henne så var hon inte längre student på universitetet och blev därför ombedd att flytta ut från studentboendet snarast möjligt, vilket hon vägrade göra. På grund av hennes sjukdom kan universitetet inte slänga ut henne, trotts att hon orsakat problem för andra och att hon inte betala hyra på flera månader. Igår bad min kompis ett fåtal vänner komma över för att ha trevligt, dialys flickan ringde och klagade två gånger: på ljud och på att vi tydligen knackat på hennes dörr. Vi hade inte varit högljudda och vi hade inte knackat på hennes dörr, hon ljög enbart för att förstöra för min kompis. Trotts att hon är sjuk kan jag inte tycka synd om henne. Usch och fy för otrevliga människor.

Jag hade en nykter kväll igår, det hade inte mina vänner.  Ross jobbar vanligtvis måndag kvällar, men hade ledigt igår. Då han inte tycker så vidare bra om sitt jobb så bestämde han sig för att det var en bra idé att fira. Jag var inte sugen på alkohol, men var ändå med för att umgås. Efter att folk lastat upp med alkohol (och doritos för mig) satte vi oss i hans kök för att ha det trevligt. Till att börja med var det bara vanligt prat, sedan fick någon för sig att det var en bra idé att leka Ring of Fire, ett dryckesspel. De var fyra som spelade, Ross bland dem, medan vi andra såg på. Vid spelets slut satt de fyra spelarna i underkläder och Ross kunde knappt prata och höll på att falla omkull konstant. Någon timme senare efter mycket övertalning hade han tagit på sig en av de andra spelarnas kläder, de var något för tajta. Det var definitivt underhållande att se på.

Första året avklarat! Terminen är ännu inte slut, men jag har lämnat in alla mina uppgifter och har därför inga föreläsningar jag måste gå till. Jag lämnade till och med in allt i god tid och kan nu njuta av en stressfri tid. Jag stannar här till 29e maj för att umgås med vänner innan det bär av hemåt. Jag kommer nu ha tid att slappna av i solen med vänner (när solen väl behagar stanna mer än en halvtimme). Det är någonting många har missförstått om England, vädret är inte konstant mulet och regn. Det råkar bara vara helt oförutsägbart. Ena sekunden strålar solen och nästa öser regnet ner. Det är smått irriterande att vakna och ta på sig shorts bara för att en timme senare tvingas byta till långbyxor.

Igår var det val här och på kvällen satt vi och kollad på en komikerdriven valvaka. Det var rätt underhållande. Resultatet var mindre underhållande, de flesta av mina vänner här hade röstat Liberal Democrats och de såg ut att ha en god chans att om inte vinna åtminstone får många röster. Icke då, Conservatives är i ledningen, följd av Labour. Varför folk fortfarande röstar på Labour kan jag inte förstå, partiet drog in Storbritannien i krig! Från vad jag sett verkar Lib Dem som bästa alternativet.

Förhoppningsvis blir det fler av dessa dagar.

Ledsen att jag inte bloggat på ett tag, men jag har haft fullt upp. Jag har haft fullt upp med skolarbete. Har under senaste veckorna tillbringat nästan all min tid med att arbeta på två olika projekt. Ett av dem lämnades in idag (två dagar tidigt) och det andra är nästan klart (redovisas och lämnas in nästa veck). Jag har även en projekt dagbok, en inspirationsmapp och allt som har med tecknande att göra att lämna in nästa vecka. Det borde inte bli så mycket att göra nästa vecka i alla fall, allt är nästan klart. Usch och fy för inlämningsstress.

Jag lämnade svensk mark den 8 april. Jag anlände i Derby igår eftermiddag. Mellantiden har spenderats i Bristol. Här kommer en genomgång av vad jag pysslat med.

8 april: Jag tog mig till flygplatsen utan problem, hittade min Gate och mitt plan. Väl ombord på planet visade det sig att planet hade punktering.  45 minuter efter angiven avgång var jag i luften (ombord på ett annat plan). Flygresan gick bra, tunnelbaneresan till tågstationen gick bra… Fast jag åkte till fel station och missade därför mitt tåg. Tåg till Derby går från London St Pancras och det var dit jag åkte.  En kvart innan tågets avgång var jag smått förvirrad över varför mitt tåg fortfarande inte syntes på informationsskärmarna. Efter att ha frågat informationsdisken fick jag reda på att jag var på fel tågstation. Jag sprang till tunnelbanan, hann precis med rätt tåg och det såg ut som att det skulle gå bra… stopp ett par minuter och det såg mindre bra ut. Jag hade fortfarande chansen att hinna i tid när jag väl var på rätt station, men kunde inte hitta rätt plattform. En minut efter tågets avgång var jag fortfarande på stationen. Det var bara att köpa ny biljett och ta nästa tåg. Jag var något arg på mig själv… Jag kom till slut till Bristol, bara en timme sen. Ross mötte mig på perrongen.

9 april: Det var strålande sol och nästan vindstilla. Ross och jag åkte från förorten han bor i till Bristols centrum. Vi promenerade runt, åt glass, kollade på båtar och vackra byggnader. Vi åt lunch på en pubb (vi satt ute). På kvällen gick vi till en annan pubb där jag träffade ett flertal av hans vänner.

10 april: Åter igen strålande sol. Jag och Ross bestämde oss för att spela tennis och njuta av solskenet. När kvällen kom hade mitt stackars ansikte blivit lite bränt. Vi åt middag på en pubb. Maten var god, jag åt någon typ av vegetarisk rätt med feta ost. Jag var mätt efter en tredjedel av min alldeles för stora portion. Vi skulle sedan ha gått och lyssnat på hans kompis DJ-set, men det blev istället en kväll inne.

11 april: Vi gick för att träffa ett par av Ross vänner på en pubb och blev sittandes där ett bra tag, pratandes om allt mellan himmel och jord (nästan).

12 april: Vi tog en tur till ett shoppingcentrum en bit utanför Bristol och spenderade dagen med att vandra runt i affärer.  På kvällen var det åter igen pubbdags med några av Ross andra vänner.

13 april: Fint väder och en tur till staden Bath väntade. Bath är en underbar stad, vacker och utan Englands typiska tegelstensbyggnader. Byggnaderna var i romersk still och staden ren. Vi kollade på de romerska baden i staden (byggda på en varm källa och mycket väl bevarade), åt lunch på en parkbänk och tog en båttur läng floden som rinner genom staden. Jag är förälskad i Bath. Tillbaka i Bristol tog vi en kväll inne.

14 april: Vi latade oss hela dagen och gick bara ut på kvällen eftersom några Ross kompisar spelade. Jag var inte helt förtjust i deras musik. De var skickliga och själva musiken var bra, men jag föredrar att kunna höra sångtexten. De var i alla fall trevliga.

15 april: Buss till Derby, jag pratade nog öronen av Ross under resans gång. Väl tillbaka i Derby fanns det självklart vänner att träffa.

16 april: En dag av lugn…

The Derby Mile… Börja från ena änden av Derbys längsta pubbgata och drick på varenda pubb. Det var en av mina kompisars födelsedag igår och hon bestämde sig för att detta var ett bra sätt att fira. Födelsedagsbarnet fick som hon ville och vi gick ut, uppklädda och redo för en kväll av alkohol och trevligt sällskap. Jag och Ross hade gjort i ordning en present till henne (jag designade ett tryck och satte det på en billig t-shirt), mycket uppskattat. Vi började med att ta det lugnt, en öl och Jenga på först pubben. Det är otroligt hur roande Jenga kan vara, inte bara för de som spelar (leker), spänningen var hög. Efter första pubben bar det av till nästa pubb där det dracks öl och samtalades, nästa pubb var det en jägerbomb (Red Bull och Jägermeister), seden en öl, en öl till… och en till… och några till… Mycket alkohol, men framförallt så var det roligt. Min nya kamera kom också till användning en hel del.

När jag och Ross var på restaurang på Alla hjärtans Dag fick vi ett presentkort på gratis porträttfotografering för par. Idag använde vi presentkortet. Lätt tillsnyggade promenerade vi iväg till studion där fotograferingen tog plats. Efter runt en kvarts väntan i ett väntrum blev vi hämtade av fotografen. Till skillnad från fotograferna jag minns från olika skolfotograferingar var den här fotografen trevlig och glad. Han pratade och skämtade med oss, höll en lättsam stämning. Under fotosessionen tog han ett antal individuella foton och ett antal parfoton av oss. Vi gav honom full kontroll över posering, ett val vilket troligtvis var rätt. När vi var klara bjöd han oss på kaffe och te innan vi fick se bilderna. På en del såg vi mindre bra ut, som alltid, men några foton var i princip perfekta. Tack vare presentkortet fick vi ett foto gratis och för 125 pund fick vi sju till på CD. De ska ringa Ross om ett par veckor så att vi kan komma in och hämta dem.

Nu tänker ni kanske att 125 pund är dyrt för sju foton, men betänk att det var professionell fotograf och hög bildkvalité. Framför allt så tyckte vi om bilderna. :)

Jag har inte riktigt hållit bra koll på hur mycket jag har i mitt engelska konto. Det är ingen fara då jag begränsar mina utgifter genom att inte ha allt för mycket pengar på det. Nu har det dock strulat till sig. Jag kollade hur mycket pengar jag hade; 6.45 pund… Har sagt åt mitt svenska konto att överföra pengar, men det tar ju några dagar. Tänkte använda mitt svenska kort, men kom på att jag har nnytt kort med ny kod… och att koden fanns hemma i Stockholm. Lyckades inte skicka SMS till mamma eller ringa. Tur att Mikael var inloggad på MSN. Nu har jag min kod och allt är väl.

När det kommer till att uppdatera min blogg är jag usel. Jag skriver inte när det händer saker eftersom jag inte sitter vid datorn då. Jag skriver inte efteråt eftersom att jag är alldeles för lat. Nu sitter jag i alla fall här, framför datorn, och har tagit mig själv i kragen. Två veckor utan nytt inlägg, två veckor att gå igenom.

Lördagen två veckor sedan firade vi en kompis födelsedag. Vi hade tema bibeln och jag klädde ut mig till djävulen. Kompisen vars födelsedag vi firade var Gud Freeman style (vit kostym). Det fanns även tre änglar, en herde och en misslyckad herde, en syndare, en helig ande och Luigi. Jag vet att Luigi inte har något med bibeln att göra, men det var en lyckad kostym.

Förra lördagen gick jag och några kompisar ut. Vi gick till en klubb som spelar rock, metal, indie m.m. Det var en lyckad kväll med lagom mängd alkohol och mycket dans. Jag var ute igen förra torsdagen för att se ett gig med en av Ross kurskamrater.

I lördags var jag över hos en kompis som bor i hus. Hon hade kommit på den fantastiska idén med gossedjurs picknick inomhus. Alla tog med sig att gossedjur och mat. Sedan satt vi på golvet i hennes rum och hade det trevligt.

Nu får det vara nog med tillbakablickandet. Det är lunchdags och jag behöver pallra till affären.

Jag har aldrig varit ett stort fan av  Alla Hjärtans Dag, men inte heller har jag haft något emot den. Jag har alltid tänkt att det inte borde spela roll vad för dag det är, man kan visa att man älskar varandra vilken dag som helst. Alla Hjärtans Dag är dock en bra ursäkt för att gå ut. Jag och Ross gav inte varandra rosor, choklad eller kort. Istället bjöd han mig på bio och på restaurang. Filmen vi såg var Studio Ghibli filmen Ponyo. Vi såg den i vad som kallas Director’s Lounge. Något dyrare biljetter, men man har tillgång till en bar innan filmen och man får ta med sin mat in i salongen. Platserna var mycket bekvämare än i de vanliga salongerna. Filmen själv var fantastisk. Jag älskar alla Studio Ghibli filmer, men den här var något av det sötaste jag någonsin sett. Det är definitivt en film jag rekommenderar.

Vi hade många timmar mellan bio och restaurang så där emellan drack vi gick vi till ett kafé, promenerade runt lite och andra småsaker. Restaurangen han tog mig till hette Old Orleans och var som man kanske kan gissa en restaurang med mat från södra USA, området där New Orleans ligger. Vi hade en väldigt trevlig servitris och maten smakade gott. Efter restaurangen gick vi tillbaka till Ross rum och såg på American Psycho, drack varm choklad och pratade. Det var i helhet en väldigt lyckad dag.

En vecka har gått sedan sist jag skrev. En vecka och allt är fortfarande bra. Har idag skrivit på kontrakt så att jag har en liten enrumslägenhet till nästa läsår. Antalet papper som behövdes skirvas på kändes lite löjligt. Jag var till och med duktig nog att be om kopior på alla papper. Sedan bar det av in till centrum för att leta skor. Av någon märklig anledning tycks alla mina vardagsskor gå sönder efter bara ett par månader var. Nu har jag i alla fall tre par nya skor, självklart är alla någorlunda billiga. Tillsammans gick de på 33 pund (strax under 400 kr). Vi får se hur länge dess skor håller.

Ikväll ska jag klä mig i sopsäck. Några av mina kompisar kom på den märkliga idén att vi skulle klä oss i sopsäckar och dricka hemma hos en av oss. Nu är det bara att hitta en sopsäck och göra en klänning av den. ^^

Terminens första två dagar avklarade och skräcken har redan vaknat. Igår var vi på zoo för att rita djur (intressant och roligt, men kallt). Idag hade jag mina två första föreläsningar för terminen. Två föreläsningar för två nya kurser. Detta är inte så hemskt, men det finns en mörk sida. Vi har redan fått reda på vad våra inlämningsuppgifter kommer att vara och de verkar avancerade. Jag bävar inför dessa uppgifter, men längtar även. Det finns något betryggande med att ha ett projekt på gång. Denna gång hade jag även tänkt undvika misstaget att börja försent. Bättre klar förtidigt än försent…

Igår var jag duktig. Jag tog mig visserligen upp alldeles för sent, men promenerade när jag väl vaknat till huvudcampus (Kedleston Road) för att få studieförsäkran åt CSN påskriven. Jag såg även till att fylla i en ansökan om lån för nästa års skolavgift. Nu ska jag idag bara ta mig till en brevlåda och posta mina papper så har jag ingenting viktigt att göra förrän den 25:e då mina föreläsningar börjar. Jag har alltså över en vecka av absolut ingenting… Ett par dagar av ingenting hade varit skönt, men över en vecka? Jag kommer vara alldeles uttråkad innan skolan kommer igång.